Min svägerska har alltid tjatat på mej att jag inte ska ha knappnålarna i munnen ifall jag råkar svälja dom. Trams har jag tyckt. Det är femtio år sedan jag sydde mina första byxor och jag har alltid haft nålarna i munnen och aldrig ens varit i närheten av att svälja dom. Men så var det någon i en sygrupp på Facebook som skrev att hon svalt en knappnål och undrade vad hon skulle göra. När någon frågade hur hon kunde svälja en knappnål så svarade hon att det var lätt. Den bara slank ner. Hon var heller inte ensam om det utan det var flera som kommenterade att dom också gjort det. Det lät otäckt tyckte jag så jag virkade mej en nåldyna att ha på armen. Nu är nog min svägerska nöjd där uppe i sin himmel.
Nu ska jag inte säga att jag alltid använder nåldynan. Gamla vanor är svårt att ändra på men jag anstränger mej emellanåt för att göra det. Jag stoppar i alla fall inte munnen full med knappnålar längre så lite bättre har det blivit. Nåldynan är gjord av två virkade rundlar som är ihopvirkade längs kanten och hårt fylld med vadd. Armbandet är i resårvirkning till lagom längd med en bit kardborreband till knäppning.
Garn: ca 20 g Catania
Virknål: 3 mm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar